Gruvan nu

Djupets ruvande hemlighet
På 1820-talet och 1923 pumpas gruvorna ur men ingen brytvärd malm påträffas någon av gångerna. 1989 samlas ytterligare några entusiaster i Loos för att utforska koboltgruvorna som varit en lockande men farlig lekplats för byborna i generationer, och många har nog fantasierna varit om vad som dolt sig under den mörka vattenytan över gruvan centralt i Loos.

Lovisaschaktet

Intresset från ortsbefolkningen ökar
Gruvorna hade bara varit inhägnade sedan 1970-talet. Dokument från 1752 talade om orter på 15 meters nivå och dit tänkte man söka sig. När man väl kommit dit var det dock alltför spännande att avbryta så arbetet forsatte. Gruvorna visade sig vara mycket större än man anat.

Ideella krafter
En stor skara frivilliga ansluter sig och nu börjar ett omfattande arbete med att rensa gruvhålen. Hösten 1989 bildas den ideella föreningen ”Loosgrufvan” bl.a. för att lättare kunna söka hjälp och bidrag.
Miljontals liter vatten pumpas ur och hundratals kubikmeter sten och skräp lyfts upp ur hålen som under 200 år använts som soptipp.

Det djupaste gruvhålet på ca 40 meters kallas för Lovisagruvan. Över 7000 timmar ideellt läggs ner för att göra de unika gruvorna till en besöksanläggning.

Den första guidade turen
Efter det att trappbygge och bergsförstärkning gjorts kan gruvan visas för allmänheten den 21 mars 1992. 3 maj 1993 påbörjas bygget av timmeröverbyggnaden som står klar 1995.

grufva3

Nickelmonumentet

Kommentarer är stängda